Skip to content

Roger Jacobsson

Medielandskap i omvandling – Några bokhistoriska aspekter på kommunikationsprocesser och produktionsfält

 
Præsentation ved Nordisk Forum for Boghistories 4. seminar
18.3.2011, Københavns Universitet


Dr Roger Jacobsson is Associate Professor of Book History at the Department of Book History at Lund University, and Senior Lecturer and Director of Journalism Programmes at the Department of Culture and Media Studies at Umeå University. The following text is a summary based on the lecture from the seminar at Nordisk Forum for Boghistorie 18.3.2011.


 
Det som under många år har intresserat mig, och som jag varit nyfiken på, är hur människor i äldre tid, vid sidan av det talade ordet, har kommunicerat med varandra. Ja, det skrivna och det tryckta ordet har naturligtvis varit den självklara utgångspunkten. Människor har läst och brottats med bokstäverna – det har varit både kärlek och motstånd till dessa bokstäver. Bokstäverna har ibland medverkat till att välta kulturer över ända, och kanske har de bidragit till utveckling och framsteg på andra håll.

Men hur har den här kommunikationsprocessen egentligen gått till? Var har den ägt rum, och hur får vi syn på den? Det är kring dessa spörsmål, om ett medielandskap i omvandling, som jag vill diskutera i det följande. [1]

Under de senaste åren har jag arbetat med att undersöka hur medielandskapet formerades och förändrades vid 1700-talets slutskede och under 1800-talets första hälft i de provinser i Sverige som är belägna i landsändan ovanför tryckmetropolerna Stockholm och Uppsala. Fram till 1809 ingick även Finland i denna landsända.

Delar av mina resultat finns publicerade i boken Typographic Man: Medielandskap i förändring – Studier i provinsens tryckkultur (2009).
 

1. Klik for fuld størrelse


Vad var det då som var grundförutsättningen för de förändringar som jag menar ägde rum? Jo, en fungerande infrastruktur. Det är tydligt när vi ser tillbaka, hur tillgången till egna tryckmöjligheter, egna produktionsmöljligheter, blev betydelsefulla för de människor ute i landets provinser som vid den här tiden med nya röster var på väg ut på samhällsscenen.

För landsändan ovanför Uppsala lät denna utveckling vänta på sig – tillkomsten av regionala eller lokala produktionsmedel är här en relativt sen historia. (Jag får kort påminna om den historiska bakgrunden. Omkring 1450 lät, som vi vet, Johann Gutenberg i Mainz trycka den första boken – en bibel. Sedan spred sig – det vi litet hädiskt brukar kalla för boktryckarkonsten – raskt över Europa. År 1483 tryckte Johann Snell i Stockholm den första svenska boken, Dyalogus creaturarum moralizatus (Skapelsens sedelärande samtal).

Medan det tog cirka tre decennier för boktryckarkonsten att nå från Mainz till Stockholm, skulle det ta mer än trehundrafemtio år från Stockholm till resten av den nordliga landsändan. Först år 1800 inrättades det ett tryckeri i Härnösand. Under lång tid var det centrum, det vill säga Stockholm och Uppsala, som i tryckt form meddelade sig med den perifera nordliga provinsen (Gävle som fick ett tryckeri 1761 faller utanför ramen för denna presentation).

Hur får vi då idag syn på den här bokkulturen, det här medielandskapet? Ja, jag förflyttade mig således ett par hundra år tillbaka i tiden, ställde mig som – åtminstone bildigt – som en slags antropolog mitt i det här medielandskapet och tog med mig den uppfordrande och nyfikna fråga som socialantropologen Erving Goffman formulerade på 1970-talet (i sin bok Frame Analysis från 1974), det vill säga: “Vad är det som pågår här?”

Min fråga var till en början inte mer komplicerad än så?

Det nya medielandskap som nu gradvis såg dagen blev bärare av nya tankar och nya röster.Vilka personer, inrättningar och institutioner var indragna i denna process? Vad var det för slags skrifter och trycksaker som rent fysiskt spreds ut till provinsen, hur gick bokförmedlingen till och hur kom det tryckta materialet att brukas, i vilka sammanhang och av vilka människor?

Detta var några av de följdfrågor jag formulerade.

Provinsens bokliga kultur var vid ingången till det nya seklet 1800 på väg att förändras och reformeras i flera avseenden. Det hade under 1700-talets senare del skett en tydlig förskjutning när det gällde kommunikationsprocessen. Det var nu inte längre endast en envägskommunikation från landets centrum ut till periferin, till provinsen. Kommunikationerna gick allt oftare även åt det andra hållet, från provinsen till centrum. Tillkomsten av lokala tryckerier och lokalt producerade trycksaker och tidningar, samt en allt bättre bokförmedling var i sig en slags revolution i det lilla.

Förhållanden som rått under hundratals år var nu på väg att ruckas för alltid. Kyrkans och statsmaktens maktmedel att via kungörelser, förordningar, påbud och plakat hålla människorna i det svensk-finska riket på plats, var på väg att luckras upp. Landets präster fortsatte visserligen att använda predikstolen till att både predika, förlåta, och att informera och påminna om nya lagar – det vill säga vidarebefordra allt vad Kunglig Maj:t och hans befallningshavande önskade tillkännage folket. Kyrkan var dock tveklöst på väg att förlora sitt monopol när det gällde att förmedla information och kunskap. Bland det som nu via andra kanaler kom att kommuniceras och förmedlas fanns böcker, tidningar och skrifter som gradvis skulle komma att påverka kultur, ekonomi, politik och sociala förhållanden för människor i provinsen.

En ny ”modern” tid stor för dörren även i provinsen, och samhällsförändringarna skar tvärs igenom samhällsskikten – det var nu bara för människor att med distinkta kliv ta steget över den utlagda tröskeln.

Så enkelt var det förstås inte.

Många forskare har skrivit om människors ambivalens inför det nya och moderna. Filosofen Marshall Berman, till exempel, delar in moderniteten i tre faser (jag går inte in på hela hans resonemang här). Men den andra av dessa faser (som stämmer in på den period jag granskat) menar han inleds med 1790-talets stora revolutionsvåg och tillkomsten av en modern offentlighet. Berman skriver att denna offentlighet ”delar känslan av att leva i en revolutionär tid, en tid som skapar explosiva omvälvningar i varje dimension av det personliga, sociala och politiska livet.” Men samtidigt kunde människor minnas det andliga och materiella livet i en icke-modern värld och upplevde nu en känsla av att leva i två världar samtidigt.

Förändringarna skedde dock inte över en natt. Det var frågan om en process, som även om den till vissa delar var långsam, fick tydliga genomslag bland människor längs Bottenvikskusten vid sekelskiftet 1800. Det skulle till exempel dröja ett par tre generationer, dvs. ett halvsekel innan man hade tillgång till egna lokalt tryckta tidningar i de små kuststäderna (efter Härnösand 1800 kom Umeå och Sundsvall 1840, och Luleå i norr 1856). Samtidigt pågick det, och det bör påpekas, en omfattande samhällsomdaning i den här landsändan, statsmakterna hade allt mer fått upp ögonen för att i norr fanns det stora naturtillgångar att hämta hem. Man jag går inte in på den problematiken här.

Vad var det då som hände egentligen, vad låg bakom omställningarna i medielandskapet?

Ja, tiden tycks ha varit mogen, det var nya institutioner och personer som trädde fram som aktörer i denna förändringsprocess, och det är frågor kring detta och om informationsspridning och kunskapsöverföring, och om hur allt detta gick till som har präglat min undersökning.

Bokhistorikern Elizabeth Eistenstein, som penetrerat frågor rörande övergången från handskriften till tryckpressens kommunikationsprocess har pekat på betydelsen av att studera var och genom vem eller vilka som denna förmedlingsprocess ägde rum. Förändringarna påverkade nämligen inte bara den folkliga kulturen, det vill säga människorna, utan även, som i hennes fall: skrivarnas elitiska kultur i klostren.

Det är inte svårt att applicera hennes resonemang på mitt material. Hela samhället påverkades av de förändringar som ägde rum, och i provinsen var det kyrkan och dess position som hotades.

Tidningarna, bladen, de officiella trycken, ja visst, de är de naturliga teckenbärarna – det är i dessa trycksaker som en stor del av kommunikationen sker. Här kan man spåra historiska förändringar – här skrivs historien.

Man kan faktiskt se kommunikationsprocessen i sig som en bärare av ett historiskt skeende, bärare av förändringar. Begreppet ”kommunikation” finns vanligen med som en bakgrundsfaktor i många historiska undersökningar, men ofta som en sidoanmärkning eller som ett stöd för det som läggs fram. Kommunikationsprocessen framlyft som värt ett eget studium för förståelsen av ett historiskt sammanhang är mer sällan belyst. Lärdomshistorikern Robert Darnton tillhör dem som pekat på detta, och han menar i förordet till The Kiss of Lamourette att ”Communication systems have a history although historians have rarely studied it”.

Etnologen Fredrik Nilsson (i Lund) tycks, även om han inte uttrycker det explicit, ha tagit fasta på Darntons tes. I sin avhandling med titeln: I rörelse: Politisk handling under 1800-talets första hälft (2000), som diskuterar studenternas engagemang i skandinavismen under 1830-talet och allmogeprotesterna på den skånska landsbygden 1811, har fokus också lagts på just kommunikationsprocesser. Det är intressant att göra en jämförelse med Nilsson även om hans perspektiv är ett annat än min bokhistoriska ingång.

En förutsättning för de skånska studenternas och drängarnas möjligheter att kommunicera och förflytta sig över geografiska avstånd, och att överskrida gränser mellan olika samhällsskikt var ett fungerande kommunikativt nätverk. Vid sidan av sedvanlig information via använda handskrifter och tryckta skrifter exemplifierar Fredrik Nilsson med andra, kanske mer överraskande, kommunikationsmedel, som ångbåtar, byahorn som man blåste/ljudade i och budkavlar som skickades/budades. Detta var olika kommunikationsteknologier som var av stor vikt för både ”handlingsmöjligheter och formering” för de indragna människorna. Det blev möjligt för personer som tidigare hade agerat relativt oberoende av varandra, såväl geografiskt och i kulturell mening, att mötas och interagera med varandra. Jag menar att en förändrad mediekultur får liknande effekter även ute i provinsens avkrokar. Kommunikationen, interaktionen mellan människor tilltar kraftigt – det syns tydligt i mitt material.

Ett centralt tema i min undersökning, och som också poängteras i titeln på min bok, Typographic Man, är att det undersökta medielandskapet är befolkat av just människor. Genom de förändringar som ägde rum blev provinsens människor ”typografiska” – det vill säga alltmer hänvisade och bundna till det tryckta ordet. En ökad tillgång till dels förmedlade trycksaker från centrum, men även lokalt producerade texter i form av tidningar, böcker och annat efemärt tryck som bröllopsdikter, gravskrifter, inbjudningskort, visitkort etc, bidrog till att vidga, nyansera och förändra både det levda och tänkta livet.
 

2. Klik for fuld størrelse


 

3. Klik for fuld størrelse


PLATSBEGREPPET
Trycksaker blev, hävdar jag, ”platser” genom vilka människor kommunicerade med varandra. För att försöka få syn på de förändringar som ägde rum i medielandskapet har jag sökt stöd i olika begrepp och teorier. Vid sidan av intressanta och viktiga begrepp som ”provins” och ”tryckkultur” (print culture), nätverk, fält, associationer, vilka jag problematiserat och diskuterat, men som jag inte tar upp här idag, har jag även använt mig av ”platsbegreppet”. Platsbegreppet är ett spännande och användbart begrepp som har nyttjats inom en rad olika discipliner och utifrån olika utgångspunkter.

Med ”plats” menar jag här – utifrån ett bokhistoriskt perspektiv – den tryckta arena eller det forum där människor kan mötas, utbyta information, erfarenheter och synpunkter, möta världen och kanske få syn på både det lokala och nationella. I mitt fall är det främst de första bladen, de första lokala tidningarna, trycksaker helt enkelt, som blir dessa ”platser” där människor möts.

Charlotte Appel och Morten Fink-Jensen för i sitt seminariebidrag om projektet ”Religious Reading”, ett resonemang jag gärna vill ansluta mig till. Även i mitt material är det religiösa läsandet i provinsen en hörnsten som det är svårt att runda utan att stanna till en stund.
 
LÄSERIET
Den norra provinsen låg visserligen långt från rikets centrum – men mycket pekar på att det ute i periferin lästes mer än på många andra håll i landet. Från 1600-talet fram till 1800-talet var katekesen näst intill obligatorisk för människor i alla samhällsskikt i Sverige. Ung som gammal läste och stavade sig igenom texten inför väntande husförhör. Katekesens textvärld kom att sätta en avgörande prägel på människors tankar och handlingar. När det gäller norra Sverige går det att med rätta tala om en tydlig provinsens ”läskultur”, och Luthers ord kom att vila både som tröst och, ibland kanske, även som ett ok, eller ett buret kors, över ett strävsamt liv. Under 1700-talet tog nya religiösa rörelser som pietism och herrnhutism tag i människors själar. Detta var rörelser med influenser från kontinenten, och som förmedlades av präster, studenter och andra som under resor kommit i kontakt med idéerna. Dessa fromhetsriktningar fick stort genomslag framför allt i kustbygderna längs Bottenviken, och fick formen av en religiös ”väckelse”. Deltagarna kom att benämnas “läsare” och det så kallade “läseriet” fick fäste hos allmogen.
 

4. Klik for fuld størrelse


EN ”INNERLIG” LÄSNING
Det är tydligt hur just själva läsandet, användandet av texten och bruket av den fysiska boken, var mycket centralt för deltagarna i de nya religiösa sammanslutningarna. Man kan tala om en “innerlig” läsning. Eller som kyrkohistorikern Allan Sandevall skriver i ett av sina arbeten: ”En person som anslöt sig till väckelsen började ofta ett så flitigt studium av postillor och annan andaktslitteratur, att han kom att anslå en betydligt större del av sin tid till ’läsning’, än vad som eljest var fallet i dessa allmogekretsar”. De skrifter som människor ägde blev verkligen använda, verkligen lästa och begrundade.

Men vanan att inom läsarrörelsen, och även inom den kyrkliga läskulturen, regelbundet läsa texter i katekes, psalmbok, bibel, abc-böcker och andliga skrifter, medförde sannolikt att människor nog blev öppna även för nya tankar, nya idéer. Läsarna ställde sig trosvisst på kant mot den kyrkliga överheten, motsatte sig kyrkans pekpinnar och avvisade bestämt prästerskapets inblandning i människors dagliga liv, och det går att skönja ett tydligt drag av självsyn inom läsarrörelsen. Tog sig då detta egensinne även andra uttryck? Rymde bokhyllorna i bondehemmen månne även annat än den andliga litteraturen? Läsarna var trots sitt, åtminstone utåt sett, ”enögda” läsande ändå engagerade representanter i det medielandskap som var under förändring.

Det bör väl också först sägas att framväxten av det intensiva och innerliga läseriet, inte hade varit möjlig och ej fått en sådan folklig förankring bland allmogen, om inte läskunnigheten varit så allmänt utbredd kring skiftet 1800. Allan Sandewall har pekat på tre avgörande förutsättningar för norrlandsläseriets spridning i början av 1800-talet: ”en någorlunda allmänt utbredd läskunnighet, en jämförelsevis rik tillgång på andaktslitteratur, samt ett starkt intresse hos enskilda att tillägna sig innehållet i denna litteratur”. Flera decennier före folkskolereformens genomförande i vårt land (1842) utvecklades således i väckelsekretsar inom allmogen en självständig aktiv läsning. Det går att spåra en kontinuitet i detta läsande. I själva verket hade läsfärdigheten i Sverige, vilket Egil Johanssons forskning med utgångspunkt i husförhörsprotokoll visat, varit spridd i vida kretsar i mer än hundra år före folkskolans införande. (Egil Johansson är numera professor emeritus i ämnet Läsningens historia vid Umeå universitet, och en av förgrundspersonerna i den skandinaviska Literacyforskningen).

Det går således att se en linje tillbaka till det kyrkliga undervisningsprogram som utformades och sammanställdes redan i 1686 års kyrkolag. Här presenterades en lagstadgad undervisning med detaljerade krav på både religiösa kunskaper och läsundervisning.
 
PROFAN LÄSEKULTUR
Nå – en profan läskultur då, som jag nyss nämnde, fanns det någon sådan, fanns det utrymme för annan läsning i detta bibelbälte? Ja, under slutet av 1700-talet utmanades andaktslitteraturen av de upplysningens idéer som svepte fram över den europeiska kontinenten, och som även i spridda skurar nådde Sverige. Samhället stod inför en sekularisering och läroböcker av skilda slag, barnlitteratur och texter av mer praktisk (mer nyttoinriktad) profan karaktär, som nu i allt större utsträckning fick spridning, lockade möjligen även den nyfikne katekesläsaren till läslyktans sken – här fanns det nya tankar på lut. En med tiden bättre och någorlunda regelbunden bokförmedling till den nordliga provinsen, samt efterhand ett bättre utvecklat nät av tryckeriinrättningar, liksom en lokal utgivning av nya tidningar, bidrog naturligtvis till att nya idéer hade lättare att nå ut till människorna i rikets utkant
 

5. Klik for fuld størrelse


LÄSESÄLLSKAPEN
Ett annat uttryck för den mer profant inriktade läskulturen finner vi i läsesällskapen.
Dessa blommade upp kring skiftet 1800 – naturligtvis i universitetsstäderna men framför allt i landsorten. Själva företeelsen läsesällskap, eller ”läsebibliotek”, var dock inte alldeles ny. I länder som Frankrike, Tyskland och England finns olika former av läsesällskap dokumenterade från 1700-talets första hälft.

Man kan delvis se läsesällskapens framväxt som en lösning på de distributionsproblem som fortfarande förelåg när det gällde böcker och tidningar. För det talar att läsesällskapen till stor del var en landsortsföreteelse; det var i provinserna de blomstrade. Förmodligen kom läsesällskapen även att spela en viktig social funktion, och de var säkert ett verksamt forum för att bryta den mindre ortens intellektuella isolering. Med läsesällskapen introducerades nämligen en ny arena, en mötesplats för diskussion och tankeutbyte. Upplysningstidens bildningsideal hade blivit den växande borgarklassens egendom, och även om syftet med läsesällskapen kanske bidrog till att tillfredställa ett trängande bildningsbehov, bidrog aktiviteterna framför allt till att man kunde hålla sig bättre informerad om nationella och internationella kultur- och tankeströmningar.

Läsesällskapet blev snart en innovation med mersmak, och av allt att döma en viktig institution och ett kulturellt nav i ett samtida kommunikativt nätverk.

Det var således förmodligen inte bara tillfälligheter som styrde när läsesällskapen under några årtionden i 1800-talets början radade upp sig på båda sidorna av Bottenviken, som trädda på ett pärlband; i städer och orter som Vasa, Nykarleby, Gamlakarleby, Brahestad, Uleåborg, Torneå, Umeå, Själevad, Härnösand och Sundsvall.

6. Klik for fuld størrelse


SÅ TILL SIST – VAD HAR JEG DÅ LÄRT MIG AV ALLT DETTA?
Ja, jag har fått skrapa litet grann, lite försiktigt, på ytan till en trots allt ganska oåtkomlig 1800-talsvärld, och det har varit mycket lärorikt och stimulerande. Men egentligen är det nog inte enbart ett historiskt skeende som jag fått en viss inblick i. Resultatet har faktiskt i många avseenden blivit framåtsyftande. Med utgångspunkt i äldre former av medie- och kommunikationsprocesser gömmer sig nämligen basen för att med nya redskap analysera hur medier idag används och brukas och hur de påverkar människor både socialt och kulturellt. Med ett kvalitativt och kulturanalytiskt förhållningssätt bör det med nya teoretiska utgångspunkter kunna ställas nya frågor kring olika aspekter inom det bokhistoriska fältet.

Jag ser alltså stora möjligheter till att bredda perspektiven, och att förena skilda forskningstraditioner och ämnesdiscipliner. Nordisk Forum för Boghistorie tycks vara en alldeles utmärkt ”plats” för att fortsätta en sådan bokhistorisk och tvärvetenskaplig diskussion.
 
 
NOTER
1. Denna sammanfattning från föreläsningen vid seminariet 18.3.2011 bygger på resultat framlagda i min avhandling Typographic Man: Medielandskap i förändring – Studier i provinsens tryckkultur (Kungl. Skytteanska Samfundet/Carlsson Bokförlag, Stockholm 2009). För vidare referenser till anförda författare och arbeten i denna föreläsning hänvisas till den tryckta boken, eller direkt till undertecknad.

 

Roger Jacobsson
Avd. för bokhistoria, institutionen för kulturvetenskaper,
Lunds universitet
och
Institutionen för kultur- och medievetenskaper,
Umeå universitet
roger.jacobsson@kultmed.umu.se
Hemsida

 
 

For at henvise til teksten:
Roger Jacobsson: »Medielandskap i omvandling – Några bokhistoriska aspekter på kommunikationsprocesser och produktionsfält«, oplæg ved Nordisk Forum for Boghistories 4. seminar, 18.3.2011, Københavns Universitet. URL = https://nffb.wordpress.com/seminarer/nffb4/jacobsson/
[Tilgået DAGS DATO]

 
 

Reklamer
No comments yet

Skriv et svar

Udfyld dine oplysninger nedenfor eller klik på et ikon for at logge ind:

WordPress.com Logo

Du kommenterer med din WordPress.com konto. Log Out / Skift )

Twitter picture

Du kommenterer med din Twitter konto. Log Out / Skift )

Facebook photo

Du kommenterer med din Facebook konto. Log Out / Skift )

Google+ photo

Du kommenterer med din Google+ konto. Log Out / Skift )

Connecting to %s

%d bloggers like this: